Leonberger

 

Leonberger
DET STORA LEJONET
Mot slutet av 1830- och början av 1840-talen korsade Heinrich Essig, rådman i Leonberg utanför Stuttgart, en svart-vit
newfoundlandstik med en s k "barry-hane" från klosterhäbärget Grosser St. Bernhard.
Senare användes även en pyrenéisk bergshund. Resultatet blev mycket stora hundar med övervägande lång, vit päls.
Essigs mål var att få fram en lejonliknande hund. Lejonet är det djur som finns i staden Leonbergs stadsvapen.
De första hundar som verkligen kallades för leonberger föddes 1846. Dessa hundar förenade i sig de främsta
egenskaperna hos de raser de härstammade från. Redan en kort tid därefter kom många av dessa hundar
från Leonberg att säljas över hela världen som statussymboler. Mot slutet av 1800-talet hölls rasen i Baden-Württemberg
företrädesvis som gårdshund. Dess vakt- och dragegenskaper var mycket uppskattade.
Under båda världskrigen och i efterkrigstidens nödår minskade antalet avelsdjur dramatiskt.
Idag är leonberger en utmärkt familjehund, som uppfyller alla krav dagens moderna liv kan ställa på den.
I enlighet med sitt ursprungliga användningsområde skall leonberger vara en mycket stor,
kraftig och muskulös men samtidigt elegant hund. Rasen kännetecknas av en harmonisk kroppsbyggnad
och ett självmedvetet och lugnt men samtidigt livligt sätt. I synnerhet hanhunden skall vara imponerande och kraftfull.
Som familjehand under dagens boende- och levnadsförhållande skall leonberger vara en trevlig kamrat, som utan problem
kan tas med överallt och som utmärker sig genom utpräglad barnvänlighet. Rasen skall varken vara skygg eller aggressiv.
Som sällskapshund skall rasen vara en behaglig, följsam och orädd följeslagare i alla situationer.
Till de karaktärsegenskaper som krävs hör framför allt:
- självsäkerhet och suverän oberördhet,
- måttligt temperament (har även leklust),
- beredvillighet att underordna sig,
- god inlärningsförmåga och uppmärksamhet,
- opåverkad av ljud.
DISKVALIFICERANDE FEL:
- Skygga och aggressiva hundar
- Svåra anatomiska fel (t.ex stark kohasighet, markerad karprygg, påtaglig svankrygg, extremt utåtvridna framtassar,
helt otillfredsställande vinklar i skuldra, armbåge, knä eller has)
- Tandbortfall (undantaget avsaknad av M3), överbett och underbett, andra bettfel
- Mankhöjd som underskrider den i standarden föreskrivna
- Kraftigt ringlad svans; alltför högt ringlad svans
- Päls som är lockig eller krullig
- Felfärgade hundar (brun med brun nostryffel och bruna trampdynor, black & tan, svart, silverfärgad, viltfärgad)
- Total avsaknad av svart mask
- Brun nostryffel och bruna trampdynor
- Kraftig pigmentförlust på läpparna
- Ögon utan något brunt
- Alltför stora inslag av vitt i pälsfärgen (på tårna upp över på mellanhanden
bröstfläck som är större än en hand, vitt på andra ställen)
- Entropion, ektropion